"Vi ses snart Fran, och jag lovar dig att jag ringer så ofta jag kan." Jag kysste hennes panna, tog tag i handtaget på min väska innan jag steg över till min mamma för att krama henne farväl också. "Hejdå mamma, jag kommer sakna dig." Mamma log.

 

 

Det är packat med folk så långt mitt öga kan se. Arenan och scenen var stor men jag trodde inte att det skulle få plats så mycket folk som faktiskt stod framför mig just nu. Jag såg allt och alla men jag hörde inget. Det var knäpptyst. One time kunde jag så bra utantill vid det här laget att det gjorde inget att jag satt i min egen värld medan jag sjöng. Jag satt som paralyserad mitt på scenen på en hög pall medan jag sjöng för mina fans.

Fran fanns i mina tankar hela tiden. Jag kunde inte koncentrera mig vilket Scooter hade börjat tröttna på. Han hade gett mig flera tillfällen att ringa till henne för att jag skulle komma ifrån dvalorna jag alltid hamnade i men jag hade inte ringt henne en ända gång. Något inom mig sa bara stopp, och något kändes väldigt fel. Fel på det sättet att det gjorde ont i mitt hjärta när jag tänkte på det.

.

Hemma i LA hade Fran slutat tänka på Justin så mycket som hon gjorde precis när han åkte. Hon frågade aldrig längre sig själv hur han mådde eller vad han gjorde. Dom få gångerna hon tänkte på honom var vissa kvällar när hon inte kunde sova eller när hon såg honom på tv.  Franziska hade inte slutat bry sig, hon hade bara vänner som fått henne tänka på annat. Helt andra saker än Justin. Hennes styvbror som hon inte kunde förneka att hon hade en liten, liten crush på. 

Efter att Justin åkte iväg hade Jay och Fransizka kommit varandra nära. Nära på ett speciellt sätt, kanske mer än vänner. Jay var glad och var väldigt frammåt, medan Franziska var tillbaka dragen och ville inte alls umgås själv med Jay lika ofta som han ville det. Kanske berodde det på att Justin befann sig långt där inne i hennes huvud och för att hon kände skuld.Skuld mot Justin.

 

Jag vet inte vad som hände med mig. Allt var dåligt. Jag hade börjat hallucinera och dagdrömma. Jag brukade alltid sitta på lektionerna med musik i öronen och tänka på Justin. På dom stunderna vi låg i antingen min eller hans säng pch bara mös. Jag saknade det.

"Fransizka! Du lyssnar aldrig på en längre när man pratar med dig, du är helt borta. Vad är det med dig?" Det syntes verkligen att Chloe var frustrerad där hon stod och skällde på mig. Jag kunde inte bry mig mindre. Jag föll tillbaka i mitt dagdrömmande. 

 

"Baby, kan du inte följa med mig hem?" Jay la armarna om min midja och log ner mot mig. Det lät okej när han kallade mig baby, men inte alls som Justin. Jag fivk gåshud varenda gång Justin kallade mig babe eller baby samtidigt som han kysste mig i antingen pannan eller på kinden. Jag kunde inte ens le nu. Jag ville inte va med Jay, jag borde inte ha låtit detta hända med Jay. Men jag borde heller inte låtit mig själv komma in i denna dvalan om Justin där han är allt jag tänker på.

 

Justins frustation kunde inte en männsika i hela arenan missa. Alla såg den. Han sprang så fort han bara kunde av scenen och in i logen där han låste dörren och al sig i soffan. Hans mobil låg i fickan och tryckte mot hans lår. Snabbt, med tummen och pekfingret drog han upp sin iphone 5s för att sedan slå in Frans nummer som han nu kunde utantill. Men han tryckte aldrig på grön lur. Han vågade inte. 

 

Samtidigt i LA satt Fransizka på sitt rum mer förvirrad än någonsin. Hon saknade Justin så mycket. I början trodde hon att hon hade börjat umgås med Jay på det sättet som tröst för att Justin var borta men nu visste hon inte. Hon visste ingenting. 

Mobilen låg på hennes nattduksbord och såg så inbjudande ut. Innan hon ens hann tänka efter själv hade hon dragit den till sig och slått in Justins nummer. Men hon vågade verkligen inte ringa så mer gjorde hon inte. 

 

Samtidigt tryckte dom två undomarna på grön lur och när det sen började tuta upptaget lämnade frustrerade suckar bådas munnar. Tio minuter senare försökte dom igen, den andre måste ju ha lagt på nu. Men nej, ännu en gång började det att tuta. 

Fransizka blev rädd att Justin kanske inte alls pratade i telefon, han kanske satt med den i handen och klickade av samtalet för att han inte ville prata med henne. 

Justin trodde att hon kanske pratade med Jay, han undrade hur länge dom egentligen hade legat och pratat i telefon nu. Kanske bara 20 minuter eller 2 timmar. Vilket det än var så hoppades han att han hade fel för han hade blivit sur bara dom hade pratat i 5 minuter,

Han saknade Fransizka så mycket. Alla deras mysiga stunder, eller första gången dom träffades. Han saknade allt med den tjejen. 

---

såå, äntligen!

detta kapitlet kanske blev lite rörigt så ledsen för det i så fall och ledsen för så många perspektivs byten, men visste inte hur jag skulle få ihop det annars. o sorry för kort, men hade inget mer att skriva på detta, kalla det mellankapitel.

puss!