Datum: 2014-07-23 - Tid: 13:00:00

Age Is Just A Number - 18

 
"Sluta ljug Justin, du vet vad jag tycker om det. Och jag tror du förstår också vad jag tycker om att du träfffas Franziska när jag och hennes pappa bråkar, utan att berätta det för mig och istället ljuga om det. Jag vill inte att du träffar henne förrän detta har löst sig. Försår du?" Det var inte lönt att säga emot henne. Hon skulle bara bli mer sur. Hon och Mike bråkade, då var mamma tvungen att ta ut det över mig och Fran, hon kunde bara inte låta mig träffa Mikes dotter när dom bråkade, det var rena skandalen för henne. 
Jag nickade, men skulle absolut inte låta detta hindra mig från att träffa Franziska. Aldrig. 
 
Jag rusade ner för trappan med ett stort leende på läpparna och min tunga väska hängandes över axeln. I vardgasrummet satt mamma och när jag såg henne pressade jag bort det stora leendet från mitt ansikte för att inte värka konstig. 
"Mamma, jag sover hos Ryan inatt, kanske imorogn också. Vi hade tänkt kolla på hockeymatchen ikväll." Jag placerade min stora bag på golvet för att kunna slita på mig en jacka snabbt och sen mina skor. Mamma tittade misstänksamt på mig men nickade ändå. 
Igår efter mammas utskällning hade jag bestämt mig för att göra precis tvärt emot så senare på kvällen när mamma hade somnat ringde jag Fran och bestämde med henne att vi skulle sova i deras hur några dar då Mike fortfarande var kvar i huset mamma och han hade köpt gemensamt. Ryan hade jag redan pratat med, han tackade glatt ja till att täcka för mig om mamma skulle få för sig att ringa och fråga om jag faktiskt befann mig hos honom eller inte. 
"Visst, men då vill jag att du faktiskt går på den matchen med Ryan och sover hemma hos honom, inget annat." Pekade hon strängt på mig och jag nickade bara som svar innan jag ropade hejdå och försvann ut till min bil.
Detta skulle bli kul.
 
 
Jag visste inte alls hur detta skulle funka, med att jag och Franziska bodde tre dagar i deras hus i smyg, men kunde bara hoppas det bästa. Fran hade sagt till sin pappa att hon skulle sova hos Chloe och jag hade ju sagt att jag sov hos Ryan. 
Franziska och jag hade mötts vid en mataffär vi brukade handla i, hon hade gått dit och jag hade tagit bilen så jag kunde köra henne resten av biten till huset. Vi hade anlänt till huset för ungefär två timmar sen och satt just nu i soffan och väntade på pizzan vi hade bestält. Vi sa inte mycket till varandra, jag visste inte vad det berodde på. Jag kunde känna spänningen mellan oss, en spänning jag aldrig känt förr och jag fick verkligen hålla i mig för att inte stärcka ut min hand och ta på henne. Känna på hela hennes kropp med mina händer.
Det plingade på dörren och jag kunde inte bli mer lycklig över att pizzan kom just nu, för annars vet jag inte vad jag hade gjort. Franziska gick och öppnade medna jag väntade kvar i soffan. Vi hade satt på en film efter vi kommit och gjort i ordning lite i huset då det ändå var nästan två månader sedan någon var här sist. Vi hade letat efter en film tillsammans och tillslut satt på the wolf of wall street. Jag var inte så värst intriserad utav filmen utan satt mest i mina egna tankar med blicken för det mesta fäst på Franziska. Hon hade märkt mig några gånger och då hade jag snabbt vänt bort blicken och istället kollat på filmen i någon minut men vänt tillbaka den till henne sen igen. 
"Här." Fran sträckte fram en stor kartong med min pizza i och en redbull som jag glatt tog emot. Hon log mot mig och satte sig ner i soffan bredvid mig på samma plats som innan. Jag var hungrig då jag inte ätit något på hela dagen så jag väntade inte länge innan jag började äta. Och för en gång skull, medan jag åt tittade jag faktiskt på filmen. 
 
Franziskas perspektiv:
Klockan var nästan nio på kvällen när jag ätit mig proppmätt på halva min pizza. Filmen var precis slut och det var tyst. Justin åt inte heller längre utan låg istället tillbakalutad i soffan precis som jag. Jag var trött, riktigt trött.
Jag hade blicken fastklistrad i den släckta tv skärmen men kunde känna Justins blick bränna på min kropp. Jag kunde se i ögonvrån hur han inspekterade varenda del av min kropp noga och det började genast kännas obehagligt.  
"Justin, kan vi gå och lägga oss?" Jag var trött och det kändes bara jobbigt att sitta kvar i vardagsrummet tyst som en mus med Justins brännande blickar över hela min kropp. Det var inte dom blickarna han brukade ge mig, han hade lust i ögonen när jag mötte hans blick. Han hade kollat på min kropp på ett sätt Justin, som min bror inte borde få göra. 
"Kom." Han sträckte ut sin hand mot mig efter att ha rest sig upp och tillsammans gick vi upp till mitt sovrum. Vi båda brostade våra tänder och gjorde vad vi än behövde göra i badrummet innan vi klädde av oss och kröp ner i min mellanstora säng. Den var inte direkt för två personer men vi fick plats om vi klämde ihop oss och det gjorde inte mig något att vi låg nära. 
"Godnatt baby, sov gott. Dröm om mig." Jag skrattade, kysste hans näsa innan jag stängde mina ögon och svarade bara ett 'det ska jag' tillbaka. 
tidsinställt, nu är väl jag på gröna lund eller shoppar i stockholm typ.
kommentera finisar! :)

Datum: 2014-07-16 - Tid: 18:59:51

Age Is Just A Number - 17

 
"Jag kommer hem om tre dagar istället för om en vecka vännen." Ett glatt tjut lämnade mina läppar utan min  mening och Justin skrattade igen. Jag kunde inte fatta att han äntligen skulle komma hem. Jag hade verkligen saknat honom, men om det kändes så här jobbigt under en månad, hur skulle det då kännas när Justin skulle ut på turne i ett år? Det skulle jag aldrig klara.
"Verkligen?" Frågade jag bara för att få veta att detta inte var något skämt. Jag behöver Justin hemma nu. 
"Verkligen Fran. Jag kommer hem om tre dagar." Jag kunde höra hur Justin log när han sa det och det gjorde jag med.
 
En lättad suck kom ur min mun när jag tappade väskorna på golvet, väl hemma. Jag hade verkligen saknat det jag kallade hem. 
"Justin, gubben! Vad jag har saknat dig." Min mamma steg ut från köket med en handduk som hon torkade sina händer med när hon hörde att jag kom. Hon hade ett stort leende på läpparna som nådde upp till öronen och jag log glatt tillbaka innna jag stegade fram och slog mina armar om hennes hals. 
"Jag har saknat dig med mamma." Jag kysste hennes kind. Efter ett tag släppte hon mig för att låta mig gå upp med mina väskor och packa upp alla saker. Men det var inte riktigt det jag gjorde. 
Jag slängde väskorna på sängen och plockade upp min mobil från fickan på mina slitna jeans. Medan jag klumpigt slog mig ner på golvet låste jag upp mobilen och plockade fram numret jag behövde. 
Möt mig vid bron i parken om 10. xo
Sen skickade jag det och lutade mig tillbaka mot sängen i väntan på svar. Medan jag väntade kollade jag snabbt igenom min instagram och postade en bild. 
Okej, ses där. xo 
Jag plockade fram ett par jeans shorts från min garderob och en t-shirt som jag bytade om till sen sprang jag ner till mamma som stod i köket och lagade mat. 
"Mamma, jag går ut. Jag vet inte riktigt när jag kommer hem men oroa dig inte." Mumlade jag stressat fram och drog på mig mina svara supra. Mamma kommer ut i hallen med en lätt förvirrad min. 
"Men vart ska du då?" Frågar hon, ser fortfarande förvirrad ut. Jag kunde inte berätta var jag skulle så för att inte hon skulle stoppa mig var jag tvungen att ljuga, eller helt enkelt lämna hälften av sanningen utanför. 
"Ut med en kompis. Vi ses sen." Sen slänger jag igen dörren bakom mig och springer ner till grinden.Jag valde att gå till parken då det inte var speciellt långt alls och att ta bilen skulle bara vara onödigt.
 
 Franziskas perspektiv:
När jag kom fram satt ingen mindre än Justin själv på räcket till bron och när han såg mig placerades ett stort leende på hans ljusrosa läppar. Jag sprang med lätta steg fram till honom och när jag stod mellan ahns ben slog jag hårt armarna om hans hals. Jag kunde inte beskriva känslan när jag fick känna hans starka armar om min kropp igen. Det var sjukt hur mycket jag hade saknat killen som just nu satt framför mig. 
"Hej.." Viskade jag lyckligt fram utan att släppa greppet jag hade om hans nacke. Han svarade ett hej tillbaka och drog sedan ifrån kramen. 
Jag mötte Justins fina bruna ögon med mina och log. Han log tillbaka, inte med munnen utan med ögonen så som bara han kan. Sen bröt han ögonkontakten och kollade istället ner på mina läppar. Hans händer höll tryggt om min midja medans mina fortfarande låg runt hans nacke och pillade löst med hans nackhår. 
"Du förstår inte hur mycket jag vill kyssa dig just nu." Berättade Justin medan han bet sig i läppen, såg fort upp i mina ögon med en allvarlig blick och sedan ner på mina läppar igen. 
Jag flinade, lutade mig lite närmare han så våra överkroppar kolliderade med varandra och våra pannor snuddade lätt. "Gör det då." Viskade jag tyst mot hans mjuka, så inbjudande läppar.
Sedan lutade han sig den sista lilla biten fram och kysste mig. Passionerat och kärleksfullt men ändå så försiktigt, som om jag var gjort av skört porslin. Den kyssen betydde så mycket för mig, och förhoppnigsvis för honom.
 
Justins perspektiv:
När jag steg innanför dörren till mitt och min mammas hus igen kunde jag direkt se mamma som satt i köket. Hon såg allvarlig ut, men mer kunde jag inte tyda från hennes ansiktuttryck. Hon kollade på mig när jag steg fram till kylskåpet och tog ut en vattenflaska som jag sedan klunkade hälften av. Sedan blickade hon snabbt upp på klockan som visade halv 9 redan, jag och Franziska hade alltså varit ute rätt länge. 
"Sitt, Justin." Mamma pekade på stolen som stod placerad framför henne och jag satte mig genast. Detta var vad jag absolut ogillade mest med min mamma, stunderna hon vill prata med en och har den allvarliga blicken i ansiktet, nästan arga som bara hon kan slå till med. 
"Vad gjorde du och med vem var du?" Frågade hon. Jag tog en till klunk av det iskalla vattnet jag höll i mina nu kallsvettiga händer. Jag blev genast osäker när hon ställde mig den frågan. Hon skulle säkert bli sur om jag sa att jag var med Fran och hon skulle se på mig om jag ljög. Men jag valde ändå att ljuga. 
"Med en kompis bara, vi typ var i parken och spelade basket och sånt som vi brukar." Jag log självsäkert och skulle precis resa mig upp för att komma ur denna jobbiga situvationen när mamma slog knytnäven i bordet. Jag stängde hårt igen ögonlocken, visste precis vad som väntade mig. 
"Sluta ljug Justin, du vet vad jag tycker om det. Och jag tror du förstår också vad jag tycker om att du träfffas Franziska när jag och hennes pappa bråkar, utan att berätta det för mig och istället ljuga om det. Jag vill inte att du träffar henne förrän detta har löst sig. Försår du?" Det var inte lönt att säga emot henne. Hon skulle bara bli mer sur. Hon och Mike bråkade, då var mamma tvungen att ta ut det över mig och Fran, hon kunde bara inte låta mig träffa Mikes dotter när dom bråkade, det var rena skandalen för henne. 
Jag nickade, men skulle absolut inte låta detta hindra mig från att träffa Franziska. Aldrig. 
Kapitel 17 ! Vad tycker ni ? Kommentera babes ! :*

Datum: 2014-07-09 - Tid: 19:59:28

Age Is Just A Number - 16

 
På vägen till där vi skulle möta dom andra passerade vi tigrarna och Fran log ett stort vacker leende. "Jag har alltid velat ha en tiger unge eller lejon unge." Berättade hon för mig när hon inspekterade tigrarna som gick rundor framför henne. 
 
Focused, I'm focused
She got a body like that
I ain't never seen nothing like that
Like a fantasy in front of me
I think that something special is going down
That's right I think she foreign
Think she foreign, got passports
Mi amor started slow, got faster
She gon' work some more, work some more
No stopping her now, no stopping her now
 

Justins låtar dunkade en efter en högt i mina öron där jag låg i sängen med blicken fastklistrad i taket. Jag ville inte höra. Jag ville inte veta. Jag ville att Justin skulle komma hem så allt blev bra igen. Justin var hemma om en vecka, då hans turne slutat.
"Jag orkar inte mer. Jag flyttar hem nu, i alla fall ett tag." Jag önskade att musiken inte hade tsgit slut just då.  Jag önskade att jag inte hört den meningen lämna Patties mun, för det kunde bara betyda en sak. Justin kommer inte hem, i alla fall inte hit. 
"Bra gå!" Sen smälldes ytterdörren igen och allt blev tyst. Man hade kunnat höra en nål slå i golvet. 
 
Precis när jag behövde det, som att han visste att något stod fel till ringde min mobil och Justins namn lyste fint upp skärmen. 
"Justin!" Utbrast jag högt fast inte tillräckligt högt för att pappa skulle höra. Jag tror inte alls han hade gillat att jag pratade med just Justin nu. 
"Har nåt hänt baby?" Han lät orolig och jag fick verkligen kämpa för att hålla tillbaka tårarna när jag hörde den änglalika rösten jag älskar. Som jag nu ett tag framöver nog bara skulle få höra över telefon. Jag skulle inte få se hans vackra ögon eller känna lugnet som spreds i min kropp när han kramade mig. 
"Pappa och Pattie bråkar, hon har åkt hem till ert hus och tänker inte komma tillbaka på ett tag. Jag kommer inte få träffa dig Justin!" Nu grät jag. Men jag kunde inte hitta en anledning till det förutom att jag verkligen saknade Justin och jag skulle få vänta ännu längre än en vecka för att få träffa honom. "Jag saknar dig Juju." Juju var något jag hade börjat kalla honom dom senaste dagarna när vi snackat i telefon på kvälen som vi brukade göra. Vi ringde varandra sent på kvällen och kunde ligga och prata i flera timmar tills en av oss somnade. 
Justin suckade och jag kunde höra hur fjädrarna från hans säng gnisslade i bakrunden. "Babe, det löser sig. Vi kan träffas ändå när jag kommer hem. Vi kanske kan va i ditt och din pappas andra hus om han stannar kvar i vårt gemensamma. Tro mig det kommer lösa sig och våra föräldrar kommer bli bra igen dom behöver bara tid att reda ut allt vännen."
Jag hummade bara tyst till svar, svårt att tro på vad det Justin sa till mig. Dom kanske inte alls löste det. Vi kanske inte alls skulle få träffas. Vad skulle jag göra då, utan Justin?
"Oroa dig inte gumman." Fortsatte han för att verkligen försäkra mig om att allt skulle bli bra men jag var fortfarande inte säker på om jag skulle tro honom. 
"Okej, men varför ringde du egentligen?" Justin skrattade och jag log stort, trots att jag mådde dåligt åt hans fina skratt som lät som musik i mina öron.
"Jag kommer hem om tre dagar istället för om en vecka vännen." Ett glatt tjut lämnade mina läppar utan min  mening och Justin skrattade igen. Jag kunde inte fatta att han äntligen skulle komma hem. Jag hade verkligen saknat honom, men om det kändes så här jobbigt under en månad, hur skulle det då kännas när Justin skulle ut på turne i ett år? Det skulle jag aldrig klara.
"Verkligen?" Frågade jag bara för att få veta att detta inte var något skämt. Jag behöver Justin hemma nu. 
"Verkligen Fran. Jag kommer hem om tre dagar." Jag kunde höra hur Justin log när han sa det och det gjorde jag med.
Dåligt slut kanske men visste inte vad mer jag skulle skriva. 
Nu börjar det komma in drama, detta ska bli kul att skriva, förbered er på saker ni nog inte skulle kunna tro er hända nu! ;)

Tidigare inlägg