Justins låtar dunkade en efter en högt i mina öron där jag låg i sängen med blicken fastklistrad i taket. Jag ville inte höra. Jag ville inte veta. Jag ville att Justin skulle komma hem så allt blev bra igen. Justin var hemma om en vecka, då hans turne slutat.

"Jag orkar inte mer. Jag flyttar hem nu, i alla fall ett tag." Jag önskade att musiken inte hade tsgit slut just då.  Jag önskade att jag inte hört den meningen lämna Patties mun, för det kunde bara betyda en sak. Justin kommer inte hem, i alla fall inte hit. 

"Bra gå!" Sen smälldes ytterdörren igen och allt blev tyst. Man hade kunnat höra en nål slå i golvet. 

 

Precis när jag behövde det, som att han visste att något stod fel till ringde min mobil och Justins namn lyste fint upp skärmen. 

"Justin!" Utbrast jag högt fast inte tillräckligt högt för att pappa skulle höra. Jag tror inte alls han hade gillat att jag pratade med just Justin nu. 

"Har nåt hänt baby?" Han lät orolig och jag fick verkligen kämpa för att hålla tillbaka tårarna när jag hörde den änglalika rösten jag älskar. Som jag nu ett tag framöver nog bara skulle få höra över telefon. Jag skulle inte få se hans vackra ögon eller känna lugnet som spreds i min kropp när han kramade mig. 

"Pappa och Pattie bråkar, hon har åkt hem till ert hus och tänker inte komma tillbaka på ett tag. Jag kommer inte få träffa dig Justin!" Nu grät jag. Men jag kunde inte hitta en anledning till det förutom att jag verkligen saknade Justin och jag skulle få vänta ännu längre än en vecka för att få träffa honom. "Jag saknar dig Juju." Juju var något jag hade börjat kalla honom dom senaste dagarna när vi snackat i telefon på kvälen som vi brukade göra. Vi ringde varandra sent på kvällen och kunde ligga och prata i flera timmar tills en av oss somnade. 

Justin suckade och jag kunde höra hur fjädrarna från hans säng gnisslade i bakrunden. "Babe, det löser sig. Vi kan träffas ändå när jag kommer hem. Vi kanske kan va i ditt och din pappas andra hus om han stannar kvar i vårt gemensamma. Tro mig det kommer lösa sig och våra föräldrar kommer bli bra igen dom behöver bara tid att reda ut allt vännen."

Jag hummade bara tyst till svar, svårt att tro på vad det Justin sa till mig. Dom kanske inte alls löste det. Vi kanske inte alls skulle få träffas. Vad skulle jag göra då, utan Justin?

"Oroa dig inte gumman." Fortsatte han för att verkligen försäkra mig om att allt skulle bli bra men jag var fortfarande inte säker på om jag skulle tro honom. 

"Okej, men varför ringde du egentligen?" Justin skrattade och jag log stort, trots att jag mådde dåligt åt hans fina skratt som lät som musik i mina öron.

"Jag kommer hem om tre dagar istället för om en vecka vännen." Ett glatt tjut lämnade mina läppar utan min  mening och Justin skrattade igen. Jag kunde inte fatta att han äntligen skulle komma hem. Jag hade verkligen saknat honom, men om det kändes så här jobbigt under en månad, hur skulle det då kännas när Justin skulle ut på turne i ett år? Det skulle jag aldrig klara.

"Verkligen?" Frågade jag bara för att få veta att detta inte var något skämt. Jag behöver Justin hemma nu. 

"Verkligen Fran. Jag kommer hem om tre dagar." Jag kunde höra hur Justin log när han sa det och det gjorde jag med.

---

Dåligt slut kanske men visste inte vad mer jag skulle skriva. 

Nu börjar det komma in drama, detta ska bli kul att skriva, förbered er på saker ni nog inte skulle kunna tro er hända nu! ;)