En lättad suck kom ur min mun när jag tappade väskorna på golvet, väl hemma. Jag hade verkligen saknat det jag kallade hem. 

"Justin, gubben! Vad jag har saknat dig." Min mamma steg ut från köket med en handduk som hon torkade sina händer med när hon hörde att jag kom. Hon hade ett stort leende på läpparna som nådde upp till öronen och jag log glatt tillbaka innna jag stegade fram och slog mina armar om hennes hals. 

"Jag har saknat dig med mamma." Jag kysste hennes kind. Efter ett tag släppte hon mig för att låta mig gå upp med mina väskor och packa upp alla saker. Men det var inte riktigt det jag gjorde. 

Jag slängde väskorna på sängen och plockade upp min mobil från fickan på mina slitna jeans. Medan jag klumpigt slog mig ner på golvet låste jag upp mobilen och plockade fram numret jag behövde. 

Sen skickade jag det och lutade mig tillbaka mot sängen i väntan på svar. Medan jag väntade kollade jag snabbt igenom min instagram och postade en bild. 

Jag plockade fram ett par jeans shorts från min garderob och en t-shirt som jag bytade om till sen sprang jag ner till mamma som stod i köket och lagade mat. 

"Mamma, jag går ut. Jag vet inte riktigt när jag kommer hem men oroa dig inte." Mumlade jag stressat fram och drog på mig mina svara supra. Mamma kommer ut i hallen med en lätt förvirrad min. 

"Men vart ska du då?" Frågar hon, ser fortfarande förvirrad ut. Jag kunde inte berätta var jag skulle så för att inte hon skulle stoppa mig var jag tvungen att ljuga, eller helt enkelt lämna hälften av sanningen utanför. 

"Ut med en kompis. Vi ses sen." Sen slänger jag igen dörren bakom mig och springer ner till grinden.Jag valde att gå till parken då det inte var speciellt långt alls och att ta bilen skulle bara vara onödigt.

 

 Franziskas perspektiv:

När jag kom fram satt ingen mindre än Justin själv på räcket till bron och när han såg mig placerades ett stort leende på hans ljusrosa läppar. Jag sprang med lätta steg fram till honom och när jag stod mellan ahns ben slog jag hårt armarna om hans hals. Jag kunde inte beskriva känslan när jag fick känna hans starka armar om min kropp igen. Det var sjukt hur mycket jag hade saknat killen som just nu satt framför mig. 

"Hej.." Viskade jag lyckligt fram utan att släppa greppet jag hade om hans nacke. Han svarade ett hej tillbaka och drog sedan ifrån kramen. 

Jag mötte Justins fina bruna ögon med mina och log. Han log tillbaka, inte med munnen utan med ögonen så som bara han kan. Sen bröt han ögonkontakten och kollade istället ner på mina läppar. Hans händer höll tryggt om min midja medans mina fortfarande låg runt hans nacke och pillade löst med hans nackhår. 

"Du förstår inte hur mycket jag vill kyssa dig just nu." Berättade Justin medan han bet sig i läppen, såg fort upp i mina ögon med en allvarlig blick och sedan ner på mina läppar igen. 

Jag flinade, lutade mig lite närmare han så våra överkroppar kolliderade med varandra och våra pannor snuddade lätt. "Gör det då." Viskade jag tyst mot hans mjuka, så inbjudande läppar.

Sedan lutade han sig den sista lilla biten fram och kysste mig. Passionerat och kärleksfullt men ändå så försiktigt, som om jag var gjort av skört porslin. Den kyssen betydde så mycket för mig, och förhoppnigsvis för honom.

 

När jag steg innanför dörren till mitt och min mammas hus igen kunde jag direkt se mamma som satt i köket. Hon såg allvarlig ut, men mer kunde jag inte tyda från hennes ansiktuttryck. Hon kollade på mig när jag steg fram till kylskåpet och tog ut en vattenflaska som jag sedan klunkade hälften av. Sedan blickade hon snabbt upp på klockan som visade halv 9 redan, jag och Franziska hade alltså varit ute rätt länge. 

"Sitt, Justin." Mamma pekade på stolen som stod placerad framför henne och jag satte mig genast. Detta var vad jag absolut ogillade mest med min mamma, stunderna hon vill prata med en och har den allvarliga blicken i ansiktet, nästan arga som bara hon kan slå till med. 

"Vad gjorde du och med vem var du?" Frågade hon. Jag tog en till klunk av det iskalla vattnet jag höll i mina nu kallsvettiga händer. Jag blev genast osäker när hon ställde mig den frågan. Hon skulle säkert bli sur om jag sa att jag var med Fran och hon skulle se på mig om jag ljög. Men jag valde ändå att ljuga. 

"Med en kompis bara, vi typ var i parken och spelade basket och sånt som vi brukar." Jag log självsäkert och skulle precis resa mig upp för att komma ur denna jobbiga situvationen när mamma slog knytnäven i bordet. Jag stängde hårt igen ögonlocken, visste precis vad som väntade mig. 

"Sluta ljug Justin, du vet vad jag tycker om det. Och jag tror du förstår också vad jag tycker om att du träfffas Franziska när jag och hennes pappa bråkar, utan att berätta det för mig och istället ljuga om det. Jag vill inte att du träffar henne förrän detta har löst sig. Försår du?" Det var inte lönt att säga emot henne. Hon skulle bara bli mer sur. Hon och Mike bråkade, då var mamma tvungen att ta ut det över mig och Fran, hon kunde bara inte låta mig träffa Mikes dotter när dom bråkade, det var rena skandalen för henne. 

Jag nickade, men skulle absolut inte låta detta hindra mig från att träffa Franziska. Aldrig. 

---

Kapitel 17 ! Vad tycker ni ? Kommentera babes ! :*