Datum: 2014-05-29 - Tid: 21:33:00

Age Is Just A Number - 11

 
Justin trodde att hon kanske pratade med Jay, han undrade hur länge dom egentligen hade legat och pratat i telefon nu. Kanske bara 20 minuter eller 2 timmar. Vilket det än var så hoppades han att han hade fel för han hade blivit sur bara dom hade pratat i 5 minuter,
Han saknade Fransizka så mycket. Alla deras mysiga stunder, eller första gången dom träffades. Han saknade allt med den tjejen. 
 
En vecka senare, fredag:
Veckan då alla mina nära och kära skulle komma och hälsa på började närma sig och jag längtade verkligen. Jag ville för det första ha något annat att tänka på än Fran och sen skulle jag även få träffa min pappa och mina småsyskon som jag inte hade träffat på jätte länge.
Idag var det fredag och på måndag kommer dom flesta för att sedan åka hem på onsdagen igen så resten av allt folk skulle kunna hälsa på också. 
Det var på onsdagen som pappa, Jaxon och Jazzy skulle komma, sen även mamma och Mike. Ingen Fransizka, tyvärr.
Jag hade försökt ringa henne igår också men även då hade det tutat upptaget. Hur nära hade hon och Jay egentligen kommit varandra medan jag var borta? 
 
 
"Justin, telefon." Log Scooter svagt mot mig då han tittade in genom dörrspringan på bussen. Jag mimade ett vem till honom men fick bara ett svagt flin som svar innan han kastade sin telefon mot mig där jag låg i sängen. 
"Hallå, vem är det?" Jag kände hur det började klia i näsan och kunde tillslut inte hålla imot en nysning. 
Ett svagt fnitter hördes på andra sidan luren som jag genast kunde känna igen men inte kunde placera. "Justin." Viskade Fran tyst och ett brett leende spreds på mina läppar. "Fran, babe." Jag kunde inte stoppa mig själv innan det ordet flög ur min mun. Jag ångrade inte mig. "Fan, jag har ringt dig skit många gånger, varför har du inte svarat?" Jag kunde höra hur hon prasslade med något i bakrunden men kunde inte ritkigt komma på vad.
"Jag har ringt dig också, men det har bara tutat upptaget, så jag ringde Scooter istället." Berättade hon. Jag kunde se framför mig den bekymmersrynkan hon hade i pannan just nu. Det var så gulligt varenda gång hon fick den att jag aldrig kunde låta bli att pilla på den. 
"Jag vet inte, men det är skönt att få prata med dig igen i alla fall. Helt ärligt så har jag verkligen saknat dig." Ett leende tog plats på mina läppar när jag tänkte på henne, hennes leende och alla våra mysiga stunder tillsammans.
Jag kan nog inte säga att vi faktiskt beter oss som syster och bror, inte som vänner heller utan mer som två personer som dejtar typ. Inte som är ihop, bara som dejtar.
"Jag har saknat dig med Justin."
Jag undrade hur hon hade det där hemma, vad hon gjorde om dagarna och vem hon umgicks med, men jag vågade inte fråga för jag var inte säker på att jag ville höra svaret. Jag ville inte höra henne berätta om hennes och Jays stunder tillsammans, vad dom var för något egentligen och vad dom brukade göra, om så nu var fallet.
"Men du, jag måste verkligen gå nu, jag har lektion men vi kan höras senare eller nåt." Rabblade hon stressat upp och jag kunde inte låta bli att bli lite ledsen när hon först ringde sen bara kunde prata i runt en minut. "Okej, vi hörs." 
Efter konserten jag haft ikväll var jag helt slut. Det hade varit mycket och stå i nu innan konserten och efter pausen jag haft var jag inte lika van vid allt längre. Egentligen hade jag ju fortfarande paus, men sen bestänmde Scooter att vi skulle ha denna mini turnen bara för att mina fans skulle få nåt, det hade ändå gått ett tag sen dom ens hörde något från mig. Jag hade bara postat nån bild på instagram ibland. 
Jag var så trött att efter den minuten jag pratat med Franziska somnade jag med Scooters mobil på bröstet.
sorry för ännu ett kort kapiteln, men detta var också merllan kapitel och har ingen inspiration alls för detta kapitlet längre, allt händer i nästa, lovar att det blir längre och bättre, och ska försöka få ut nu nån gång i helgen ! :)
hope u like it

Datum: 2014-05-29 - Tid: 10:52:33

sneak peak #kapitel11

Jag kan nog inte säga att vi faktiskt beter oss som syster och bror, inte som vänner heller utan mer som två personer som dejtar typ. Inte som är ihop, bara som dejtar.
"Jag har saknat dig med Justin."
Jag undrade hur hon hade det där hemma, vad hon gjorde om dagarna och vem hon umgicks med, men jag vågade inte fråga för jag var inte säker på att jag ville höra svaret. Jag ville inte höra henne berätta om hennes och Jays stunder tillsammans, vad dom var för något egentligen och vad dom brukade göra, om så nu var fallet.
"Men du, jag måste verkligen gå nu, jag har lektion men vi kan höras senare eller nåt." 
 
ni får en sneak peak så länge bara för att kapitlet är försenat, inte direkt spännande men i alla fall något! :)

Datum: 2014-05-23 - Tid: 17:05:00

Age Is Just A Number - 10

 
"Vi ses snart Fran, och jag lovar dig att jag ringer så ofta jag kan." Jag kysste hennes panna, tog tag i handtaget på min väska innan jag steg över till min mamma för att krama henne farväl också. "Hejdå mamma, jag kommer sakna dig." Mamma log.
"Jag kommer sakna dig också Justin." Vinkade min mamma på mig när jag redan var halvvägs ut ur huset. Turnén varar bara i en månad men när jag går här, på parkering påväg från min familj och mitt hus känns det som att jag ska vara borta i flera år.
 
 
Det är packat med folk så långt mitt öga kan se. Arenan och scenen var stor men jag trodde inte att det skulle få plats så mycket folk som faktiskt stod framför mig just nu. Jag såg allt och alla men jag hörde inget. Det var knäpptyst. One time kunde jag så bra utantill vid det här laget att det gjorde inget att jag satt i min egen värld medan jag sjöng. Jag satt som paralyserad mitt på scenen på en hög pall medan jag sjöng för mina fans.
Fran fanns i mina tankar hela tiden. Jag kunde inte koncentrera mig vilket Scooter hade börjat tröttna på. Han hade gett mig flera tillfällen att ringa till henne för att jag skulle komma ifrån dvalorna jag alltid hamnade i men jag hade inte ringt henne en ända gång. Något inom mig sa bara stopp, och något kändes väldigt fel. Fel på det sättet att det gjorde ont i mitt hjärta när jag tänkte på det.
.
Tredje person:
Hemma i LA hade Fran slutat tänka på Justin så mycket som hon gjorde precis när han åkte. Hon frågade aldrig längre sig själv hur han mådde eller vad han gjorde. Dom få gångerna hon tänkte på honom var vissa kvällar när hon inte kunde sova eller när hon såg honom på tv.  Franziska hade inte slutat bry sig, hon hade bara vänner som fått henne tänka på annat. Helt andra saker än Justin. Hennes styvbror som hon inte kunde förneka att hon hade en liten, liten crush på. 
Efter att Justin åkte iväg hade Jay och Fransizka kommit varandra nära. Nära på ett speciellt sätt, kanske mer än vänner. Jay var glad och var väldigt frammåt, medan Franziska var tillbaka dragen och ville inte alls umgås själv med Jay lika ofta som han ville det. Kanske berodde det på att Justin befann sig långt där inne i hennes huvud och för att hon kände skuld.Skuld mot Justin.
 
Fransizkas perspektiv:
Jag vet inte vad som hände med mig. Allt var dåligt. Jag hade börjat hallucinera och dagdrömma. Jag brukade alltid sitta på lektionerna med musik i öronen och tänka på Justin. På dom stunderna vi låg i antingen min eller hans säng pch bara mös. Jag saknade det.
"Fransizka! Du lyssnar aldrig på en längre när man pratar med dig, du är helt borta. Vad är det med dig?" Det syntes verkligen att Chloe var frustrerad där hon stod och skällde på mig. Jag kunde inte bry mig mindre. Jag föll tillbaka i mitt dagdrömmande. 
 
"Baby, kan du inte följa med mig hem?" Jay la armarna om min midja och log ner mot mig. Det lät okej när han kallade mig baby, men inte alls som Justin. Jag fivk gåshud varenda gång Justin kallade mig babe eller baby samtidigt som han kysste mig i antingen pannan eller på kinden. Jag kunde inte ens le nu. Jag ville inte va med Jay, jag borde inte ha låtit detta hända med Jay. Men jag borde heller inte låtit mig själv komma in i denna dvalan om Justin där han är allt jag tänker på.
 
Tredje person:
Justins frustation kunde inte en männsika i hela arenan missa. Alla såg den. Han sprang så fort han bara kunde av scenen och in i logen där han låste dörren och al sig i soffan. Hans mobil låg i fickan och tryckte mot hans lår. Snabbt, med tummen och pekfingret drog han upp sin iphone 5s för att sedan slå in Frans nummer som han nu kunde utantill. Men han tryckte aldrig på grön lur. Han vågade inte. 
 
Samtidigt i LA satt Fransizka på sitt rum mer förvirrad än någonsin. Hon saknade Justin så mycket. I början trodde hon att hon hade börjat umgås med Jay på det sättet som tröst för att Justin var borta men nu visste hon inte. Hon visste ingenting. 
Mobilen låg på hennes nattduksbord och såg så inbjudande ut. Innan hon ens hann tänka efter själv hade hon dragit den till sig och slått in Justins nummer. Men hon vågade verkligen inte ringa så mer gjorde hon inte. 
 
Samtidigt tryckte dom två undomarna på grön lur och när det sen började tuta upptaget lämnade frustrerade suckar bådas munnar. Tio minuter senare försökte dom igen, den andre måste ju ha lagt på nu. Men nej, ännu en gång började det att tuta. 
Fransizka blev rädd att Justin kanske inte alls pratade i telefon, han kanske satt med den i handen och klickade av samtalet för att han inte ville prata med henne. 
Justin trodde att hon kanske pratade med Jay, han undrade hur länge dom egentligen hade legat och pratat i telefon nu. Kanske bara 20 minuter eller 2 timmar. Vilket det än var så hoppades han att han hade fel för han hade blivit sur bara dom hade pratat i 5 minuter,
Han saknade Fransizka så mycket. Alla deras mysiga stunder, eller första gången dom träffades. Han saknade allt med den tjejen. 
såå, äntligen!
detta kapitlet kanske blev lite rörigt så ledsen för det i så fall och ledsen för så många perspektivs byten, men visste inte hur jag skulle få ihop det annars. o sorry för kort, men hade inget mer att skriva på detta, kalla det mellankapitel.
puss!