Veckan då alla mina nära och kära skulle komma och hälsa på började närma sig och jag längtade verkligen. Jag ville för det första ha något annat att tänka på än Fran och sen skulle jag även få träffa min pappa och mina småsyskon som jag inte hade träffat på jätte länge.

Idag var det fredag och på måndag kommer dom flesta för att sedan åka hem på onsdagen igen så resten av allt folk skulle kunna hälsa på också. 

Det var på onsdagen som pappa, Jaxon och Jazzy skulle komma, sen även mamma och Mike. Ingen Fransizka, tyvärr.

Jag hade försökt ringa henne igår också men även då hade det tutat upptaget. Hur nära hade hon och Jay egentligen kommit varandra medan jag var borta? 

 

•

 

"Justin, telefon." Log Scooter svagt mot mig då han tittade in genom dörrspringan på bussen. Jag mimade ett vem till honom men fick bara ett svagt flin som svar innan han kastade sin telefon mot mig där jag låg i sängen. 

"Hallå, vem är det?" Jag kände hur det började klia i näsan och kunde tillslut inte hålla imot en nysning. 

Ett svagt fnitter hördes på andra sidan luren som jag genast kunde känna igen men inte kunde placera. "Justin." Viskade Fran tyst och ett brett leende spreds på mina läppar. "Fran, babe." Jag kunde inte stoppa mig själv innan det ordet flög ur min mun. Jag ångrade inte mig. "Fan, jag har ringt dig skit många gånger, varför har du inte svarat?" Jag kunde höra hur hon prasslade med något i bakrunden men kunde inte ritkigt komma på vad.

"Jag har ringt dig också, men det har bara tutat upptaget, så jag ringde Scooter istället." Berättade hon. Jag kunde se framför mig den bekymmersrynkan hon hade i pannan just nu. Det var så gulligt varenda gång hon fick den att jag aldrig kunde låta bli att pilla på den. 

"Jag vet inte, men det är skönt att få prata med dig igen i alla fall. Helt ärligt så har jag verkligen saknat dig." Ett leende tog plats på mina läppar när jag tänkte på henne, hennes leende och alla våra mysiga stunder tillsammans.

Jag kan nog inte säga att vi faktiskt beter oss som syster och bror, inte som vänner heller utan mer som två personer som dejtar typ. Inte som är ihop, bara som dejtar.

"Jag har saknat dig med Justin."

Jag undrade hur hon hade det där hemma, vad hon gjorde om dagarna och vem hon umgicks med, men jag vågade inte fråga för jag var inte säker på att jag ville höra svaret. Jag ville inte höra henne berätta om hennes och Jays stunder tillsammans, vad dom var för något egentligen och vad dom brukade göra, om så nu var fallet.

"Men du, jag måste verkligen gå nu, jag har lektion men vi kan höras senare eller nåt." Rabblade hon stressat upp och jag kunde inte låta bli att bli lite ledsen när hon först ringde sen bara kunde prata i runt en minut. "Okej, vi hörs."